Blogguppgift B: Etik i medierna

Efter att ha lyssnat på P1 programmet Medierna (  http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795 (Medierna 2009-01-31)) som tog upp mediernas etiska gränsdragningar i ett fall där en homosexuell man mördats och två tonåriga muslimska pojkar anhållits, ställs jag inför frågan hur jag skulle resonerat om jag vore ansvarig utgivare för en av de tidsskrifter som rapporterat om mordet. Min spontana reaktion är att varje enskild individs negativa rättigheter först och främst ska skyddas, men ju mer jag tänker på det, desto svårare anser jag att gränsdragningen är. 

Först och främst måste allmänintresset definieras. Ligger det verkligen i allmänhetens intresse att lyfta fram ett tänkbart motiv som polisen inte ser som den främsta teorin? Kan det snarare vara medias särintresse för att få ekonomisk vinning, då ett hatbrott ofta väcker starka reaktioner? 

Programmet har valt att lyfta fram några av de medier som haft olika synpunkt i vad som bör tryckas. Den tidning som varit mest framträdande när det gäller att lyfta frågan om ett eventuellt hatbrott är Aftonbladet, där man valt att presentera bilder, länkar och annat material från den blogg en av de misstänka gärningsmännen publicerat. I bloggen ska den åtalade pojken ha uttryckt "religiösa extremistiska åsikter" som kan ses som ett motiv till ett hatbrott. Detta anser jag bryter mot fler av de spelregler som finns för press, radio och tv (http://svt.se/2.53277/1.708644/spelregler_for_press_radio_och_tv).

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. 

10. Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. 

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas. 

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig. 

Genom att presentera dessa uppgifter har man möjliggjort identifiering av en av de misstänkta gärningsmännen. Detta kan självklart ha stora konsekvenser för pojken, även om han visar sig vara oskyldig. Detta hävdar man på Aftonbladet att man undviker genom att publicera korrekta uppgifter i efterhand, om det visar sig att pojkens "extrema åsikter" inte visar sig vara motivet till mordet. Detta kan man visserligen kanske anse sig ha stöd för enligt spelreglerna:

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar. 

Men jag anser att det är högst omoraliskt att sätta detta i system och Aftonbladets hantering av uppgifterna bryter kraftigt mot den första spelregeln.

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Sydsvenskan har däremot valt att inte nämna något om pojkarnas religion och eventuella religiösa motiv. Däremot har man i syfte att porträttera pojkarna lyft fram att de är "duktiga i skolan", vad som mer framkommer i porträtten nämns inte i programmet. Därav har jag svårt att bedöma Sydsvenskans objektivitet i fallet, medan jag anser att Aftonbladet nära nog hetsar allmänheten att öka de fördomar som finns. 

Skillnaden mellan tidningarna och de bloggar och forum som tar upp morden och i många fall lämnar ut de anhållna pojkarnas identiteter samt pekar ut eventuella religiösa motiv,  tycker jag är att allmänheten ofta inte är källkritisk när det kommer till media. Jag har i alla fall uppfattningen av att många tror att "allt som står i tidningen är sant", vilket gör att media får ett helt annat ansvar än bloggare och forumsanvändare. 

I rollen som ansvarig utgivare hade jag nog valt att utelämna möjligheten om religiösa motiv, men om personporträtt skulle skrivas kan det eventuellt vara aktuellt att nämna pojkarnas religion, enbart för att inte utelämna bakgrunduppgifter som kan bli intressanta i ett senare skede av utredningen.