Jag kan ibland
känna mig sorgen när jag läser de nyheter som olika tidningar
publicerar. I GP har man den här veckan kunnat läsa om allt från
vansinnesdådet i Hjällbo, där en tio år gammal flicka blev
knivhuggen i halsen, till solskenshistorien om andfamiljen som
räddats undan vinterns kyla. Att nyheten om vansinnesdådet blir
högt värderad både i GP och i övriga medier, har jag full
förståelse för, den innehåller många av de punkter som
www.mediekompass.se listar som betydelsefulla för nyhetsvärdet. Den
är intressant för en stor del av allmänheten, det är för GP en
lokal nyhet och det började rapporteras om händelsen efter bara
några timmar efter att dådet inträffat. Dessutom är våldsbrott
mot barn något som enligt min uppfattning väcker stor
uppmärksamhet. Andelen brott som man kan klassa som "vansinnesdåd"
är mycket få och gör därför att dessa nyheter gärna får mycket
stort utrymme i media.
Så över till den
andra nyheten om andfamiljen. Jag kan förstå att det kan vara ett
trevligt inslag med en liten hjärtevärmare som denna artikel. Men
nu har minst ett tiotal tidningar publicerat en eller flera artiklar
om dessa små fåglar. Det är nu jag blir ledsen. För trots att jag
själv aktivt letat finner jag inga artiklar i de stora tidningarna
om de svältkatastrofer som enligt bland andra UNHCR och Unicef, just
nu drabbar barn runt om i världen. Andfamiljen i Göteborg har
alltså högre nyhetsvärde än svältande barn i Afrika. Man kan
undra hur detta kommer sig.
Efter att ha
införskaffat mig lite kunskaper om vad man tar hänsyn till vid
nyhetsvärderingar, (www.mediekompass.se,
http://miun.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:226990,
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/laddaner.asp?ProgramID=2795) drar
jag slutsatsen att det är flera faktorer som gör svältkatastrofen
till en lågt värderad nyhet.
För det första,
kan man ens kalla det en nyhet längre? I flera år har vissa länder
drabbats av torka, med brist på mat som följd, detta kan man
knappast kalla för ovanligt längre. Hungersnöden på Afrikas horn
fick väldigt mycket medial uppmärksamhet förra året. Men sen blev
det en inaktuell händelse. Vi kanske kände oss nöjda med att vi
donerat lite pengar och intresset svalnade, trots att lidandet
fortgår för de drabbade.
Det är också
lättare att relatera till händelser som sker i vår närhet än
till det som pågår på andra sidan jordklotet. Antalet
utrikesreportrar som befinner sig i de drabbade områdena spelar
självklart också in och min gissning är att de är ganska få. Ska
man vara lite lätt cynisk också så kan man ju se till
vinstintresset och ekonomin. "Gamla" nyheter säljer inte
lika bra som "heta". De som har intresse av att svälten
uppmärksammas är befolkningen i de drabbade länderna, inte de
stora annonsörerna på den svenska marknaden. Jag tror också att de
bilder som finns på svältande barn inte längre har samma
hjärtskärande effekt efter att det publicerats flertalet liknande
bilder.
"Summan av
kardemumman" säger mig att vi även i fortsättningen mestadels
kommer kunna läsa om nyheter som är lättare att relatera till än
om de missförhållanden som råder i andra delar av världen.
Som du beskriver Kim, så blir man nästan lite avtrubbad när man fått information om nånting som fortfarande pågår. Det är ju ingen nyhet eftersom det är inget nytt att barn svälter i Afrika, det är något vi skulle kunna skriva om varje dag för det är något som konstant pågår. Informationen som skulle ges i en sån artikel skulle kännas "gjort", vi har läst det tidigare, vi har sett bilderna, vi har samma medkänsla men det finns inte samma intresse som en nyhet skulle väcka.
SvaraRaderaVi lever så långt ifrån den verkligheten av svält och misär och har svårt att relatera till deras livssituation att det såklart också värderas mindre i ett nyhetsperspektiv.
Dådet som skedde förra veckan var definitivt ett vansinnesdåd och det finns alltid utrymme för sådana skandalösa händelser i media. Det väcker ett intresse och gör en lässugen på just den nyheten.
Det är något nytt som inte hänt tidigare, det finns mkt värde i nyheten då de flesta föräldrar tar nog väldigt illa vid i sin egen oro för sina barn. Att nyheten gällerett skadat barn gör den större än om det hade varit en vuxen man. Dels för att det händer oftare att brott är vuxna emellan, men att detta hände ett barn gav nyheten ett högre värde och om man ska tolka det som Björn Hägers så är det pga av att det berör våra djupaste insikter.
Jag håller med det Kamilla Halid skriver i sin kommentar till din artikel, men det känns också skrämmande på sätt och vis att nyheter bara är det viktiga i stället för pågående situationer som inte har förändrats. Att ingen förändring skett tycker man ju på sätt och vis också kan vara en nyhet och det är väl med det i backspegeln som exempelvis världssvält dyker upp med jämna mellanrum i media.
SvaraRaderaJag har tänkt mycket på det här med att nyheter om djur tycks sälja väldigt bra. Gärna solskenshistorier, eller i alla fall historier med lyckliga slut. Är det liksom dagens sagor för stora barn på något sätt? Ibland känns det nästan så.
Jag håller med i de båda tidigare kommentarerna om att människor i dagens Sverige har blivit avtrubbade när det kommer till "hemska" nyheter. Om det inte är en speciell historia som inte tillhör vardagen, som den lilla flickan som blev knivskuren, så har vi slutat att vara intresserade och köper därför inte tidningen. så egentligen så är det väl inte tidningarnas fel att det är just dessa nyheter som tas upp. Utan det är vårat fel, oss som konsumenter, som gör att tidningarna inte kan konstant övervaka svälten i Afrika.
SvaraRaderaVisst är den lilla flickan i Hjällbo ett vansinnesdåd och en bra nyhet, därför den får oss konsumenter att köpa lösblad. När det kommer till andfamiljen så är det väl ett sätt att få in lite lättare nyheter i en annars väldigt mörk värld. så vems fel är det egentligen att dessa nyheter är de som tas upp, är det redaktörerna eller är det du och jag som konsumenter?
Närhetsprincipen gäller ofta väldigt mycket när det gäller nyhetsvärdering. Ju närmare vi är nyheten, desto mer utrymme får den. Dessutom, ofta är nyheter tragiska (olyckor och elände), men varför inte då låta en solskenshistoria få lysa upp tillvaron?
SvaraRaderaGary